Alla inlägg den 1 maj 2010

Av EliDa - 1 maj 2010 19:58

Som jag skrev, dagarna går & jag försöker njuta så mycket som möjligt av den här första tiden. Visserligen består Emelias dagar mest av äta & sova än så länge men det är mysigt det med. Kan inte se mig mätt på det söta lilla ansiktet eller dom små händerna & fötterna, hon är så fin & jag är så lyckligt lottad som får uppleva det igen. Just nu ligger hon inbäddad i babysittern & sover efter en flaska mat. 


Efter förlossningen så blev vi kvar på BB tre dagar. Hade först tänkt åka hem på Torsdagen men efter vägningen så hade Emelia gått ner från 3880 gr till 3480. Det var mer än 10% så vi fick stanna kvar en natt till. Det gjorde mig så ledsen, vi var ju så inställda på att åka hem & Rickard tyckte det skulle vara så skönt att få hem oss. Han åkte ju hem hit varje kväll & det var visst rätt ensamt. Det var ju inte så farligt egentligen men alla hormoner gjorde det värre. Satt där & grät samtidigt som barnläkaren skulle undersöka våran dotter så jag hängde inte alls med. Men det mesta såg bra ut, det var något med fontanellen. Vi behövde inte oroa oss men hon skrev in det i journalen så det ska kollas upp på Bvc lite senare av läkaren där. Rickard hade också svårt att förstå då läkaren bröt i sin svenska. 


Efter det tråkiga beskedet fick vi börja ge 20 ml ersättning i drickkopp & det fungerade bra. Vägde igen vid 05.00 på Fredag morron & då stog hon på samma vikt men efter frukost & nästa vägning så hade hon gått upp lite lite. Fick löfte om att åka hem om vi gjorde ett helgbesök på sjukhuset i Motala & det gjorde vi gärna...vi ville hem. Så efter några timmar med en del pappersjobb, PKU-test & info om dom sprutor jag skulle ta några dagar för förebyggande av proppar så kunde vi packa ihop mina saker, sätta Emelia i babyskyddet & bege oss hemåt efter ett besök på apoteket där vi köpte ersättning & drickkopp så vi kunde ge henne lite extra mat även hemma. 


Här hemma väntade Isabella & Kristoffer på oss, dom hade gått hit efter skolan & ville så gärna träffa sin nya syster. Vi (eller jag i allafall) har ju varit rätt så inställda på att det bodde en pojke i magen så när vi berättade att det blev en tjej så blev dom väldigt glada. Kristoffer sa tom Yes i telefonen, kan se honom framför mig. Det blev ett ganska kort besök då dom hade lite andra planer också men jag tror det räckte just då. 


Amningen verkade fungera ganska så bra, hon åt ca 10 minuter & verkade sen både nöjd & trött för hon somnade ifrån & sov sen ca 3 timmar till nästa mål mat. Detta gjorde att jag bedömde att hon inte var så sugen på ersättningen så under Lördagsdygnet så fick hon inte det mer än ett par gånger. På SÖndagen var det dags att packa in oss i bilen & åka till Motala för vägning. Där hade hon gått ner igen till 3470 så det var bara att börja trycka i henne extramaten igen. Barnmorskan kollade mitt snitt som såg bra ut & även brösten som började bli lite såriga & gjorde lite ont. Men det såg också bra ut, det var sårigt på rätt ställe så att säga. Bara att kämpa vidare trots att det var rätt jobbigt & smärtsamt ibland. Efter vägningen blev det besök hos Emelias farmor & farfar som mest sov sig igenom innan hon fick sig lite mat. 


Skulle få ny tid till Bvc i veckan som kom & blev lite förvånade när dom ringde redan på Måndagen & gav oss en tid samma dag. När vi kom dit så hade dom nog inte förstått att vi varit & vägt dagen innan. Men vi vägde ändå & visst hade hon inte gått upp något på den korta tiden. Men fick i allafall prata lite med sköterskan & visa upp vår dotter. Fick en ny tid tre dagar senare & vid det laget så kändes amningen riktigt jävlig. Det gjorde on, det tog tid att få Emelia till brösten & när jag väl lyckats slappna av, ja då släppte hon taget & vi fick börja om. Hon puschade bort mig, hon grät, jag grät & mådde dåligt....det var inte så jag ville ha det. 


När vi kom till Bvc förra torsdagen & sköterskan frågade hur vi mådde så bröt jag ihop, det var så skönt att få berätta hur det kändes, hur jobbigt det var & vilken ond cirkel allt höll på att bli. Det var så skönt att höra att så där skulle jag inte behöva ha det, att det var okej att ge flaska. Vi vägde Emelia & när vågen stannade på 3400 så kändes det hemskt, hon hade gått ner ännu mer utan att jag misstänkt det. Då beslutade vi att jag/vi ska ge ersättning på flaska & den mängd hon ska ha för sin ålder. Amningen skulle jag ta om jag orkade men det har blivit så att jag inte ens försökt mer än någon gång & hon var inte speciellt intresserad. Flaskan har fungerat så bra & hon har nu efter en vägning gått uppåt. Hon verkar glad & nöjd, känns så skönt även om minnena av amningen kan göra mig lite ledsen, jag hade lite högre förhoppningar om att få det & fungera. Men jag tänker inte ha dåligt samvete, har två friska barn sen innan som också är mer eller mindre uppväxta på ersättning. Jag tror det kommer gå bra för våran Emelia också. 

Välkommen


Välkommen till mitt lilla krypin. Här klottrar jag om min vardag som trebarnsmamma varvat med en massa foton, några recept, lite pyssel och annat skojigt.

   

Dåtid:

Det sista jag skrev:

Jag bloggar om....

Nutid:

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Arkiverat:

Hur många hittar hit?

Leta efter

Jag Läser:

Fråga mig

0 besvarade frågor

Fotoutmaning

 

 

Gästbok


Skapa flashcards