Här råder det lugn & ro, Rickard jobbar, Isabella är på dansträning, Kristoffer cyklar & Emelia sover relativt lugnt. Ska snart börja förbereda lite mat, det blir enkelt ikväll....hemgjord pizza. 

Emelia är nu tre veckor (+ 1 dag) & jag är fortfarande rätt öm i snittet. Det tar längre tid denna gång för mig att läka. Jag har accepterat det då det var rätt jobbigt för dom att ta sig in. Men samtidigt är det lite oroande & det som spär på oron är att jag svimmade igår. Rickard ville titta på såret & på den högra sidan så är det fortfarande sårigt & även lite varigt. Jag ser ju inte men han tyckte inte det såg bra ut så han skulle hjälpa mig tvätta av det lite. När han började badda tog det någon sekund så kände jag att jag blev yr. Jag minns att jag hann säga att jag kände mig yr & skulle ta dom få stegen till toasitsen. Sen vaknar jag till & sitter på golvet, hann känna det som jag drömde. Säger till Rickard att det känns som jag varit borta, fattade inte att jag svimmat. Enligt honom så hann jag knappt säga meningen "Jag är yr" klart innan mina pupiller blev stora & jag höll på att slå i badkaret. Han fångade upp mig som tur var. Riktigt otäckt & kvällen kändes lite skakig.

Ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle ringa min vårdcentral direkt idag om det inte hände samma sak eller jag mådde dåligt under natten för då var det akuten som gällde. Innan Vc ringde upp imorse så kändes det som jag skulle ringa BB i Norrköping istället. Pratade med en sköterska som höll med om det då dom inte har någon direkt erfarenhet av snittade kvinnor där. Så jag ringde BB & fick en tid imorron. Känns rätt oroligt då jag är rädd att det ska vara värre än vad jag trott tills igår. Jag har ju haft ont & varit öm men det har varit hanterbart & med tanke på att det var lite besvärligt så har det känts normalt. Jag har inte känt mig sjuk & har inte haft någon feber. Så jag hoppas det inte är så farligt & att det enda som behövs är lite antibiotika som hjälp på traven.