Ett kort pass kvar, 3½ timme imorron förmiddag, sen har jag inget mer inbokat. Imorse var det segt, det blir väl ännu värre imorron men det brukar bli bättre efter en cykeltur till jobbet. Imorron kommer en kompis och hennes son på fika, tack vare Facebook har vi fått upp kontakten igen efter nästan 13 år då vi varken setts eller pratat. Ska snart baka en kladdkaka som jag hittat recept på, om den blir god lovar jag att receptet kommer ut här   

Men just nu hörs åskan på avstånd så jag väntar nog en stund till. Isabella ville visst vara med och fotografera till sin blogg också och hon har en kompis här just nu. Vi har ätit tacos med kyckling istället för färs + en massa goda tillbehör så nu är man (läs jag) behagligt mätt.

Ryggen känns bättre, kände inte av den igår heller som tur var, det är svårt att jobba med en rygg som gör ont och inte vill samarbeta. Det ställer ju till det lite på jobbet också om man skulle bli sjuk och få vara hemma. Har ett kort kvällspass idag, sen två dagspass kvar på schemat. Men nu har jag även tackat ja till ett kort pass på Lördag förmiddag. Sen ska jag umgås med familj och vänner resten av helgen. Ev lutar det åt att jag skriver upp mig ett par dagar nästa vecka, få se hur jag känner i slutet av veckan.

Imorse sov vi länge här, ända till 8.00, eller jag och Emelia i alla fall  Rickard hade gått upp någon timme tidigare och Kristoffer satt redan i soffan. Isabella kom ner ett par timmar senare och då hade vi redan hunnit äta frukost. Nu står potatisen på spisen, blev sugen på panerad fisk men vi har ingen hemma så det får bli lite stekt potatis med korv och ägg...dock utan rödbetor. Rickard är på jobbet och kommer nog inte förrens jag behöver åka till jobbet. Hade tänkt att han kunde handlat fisk på vägen hem annars. Så nu får det väl bli fisk en annan dag istället.

Har skrivit ut 21 bilder idag så nu har jag lite att pyssla med när jag har en stund över och fantasin flödar. Jag har redan några ideér på vad jag ska göra. Har även en färdig LO från i Julas. Blev jättenöjd med den, ska bara ta ett foto och lägga ut här.

Det har gått lite mer än en vecka sen Fina Vilda somnade in    Vi har börjat vänja oss vid att bara ha Tufsa kvar. I början var det så tomt med bara henne i buren och vi var lite oroliga för det verkade som hon åt dåligt. Men nu har hon ätit lite bättre av höet som vi ger henne. Hon saknade säkert sin syster och burkompis hon också. Självklart finns saknade kvar och om jag börjar tänka för mycket på det så får jag dåligt samvete igen. Det kommer alltid sitta en liten tagg i ett hörn...en känsla av att vi svek henne och lät henne dö.

Kommer aldrig glömma henne   

Nu har Lilla Fröken ätit en lite större sats mat och sover i sin säng....förmodligen för natten. Hon börjar få rutin på sina dagar nu och det följer ganska så lika med tiderna :

*Hon vaknar och vill ha det första målet mellan sex och sju

* Vaken någon timme för att sen somna en stund

* Så fortsätter det under dagen, äter ca var tredje timme, är vaken och på bushumör för att sen sova igen.

* Vissa dagar sover hon bara korta stunder medans andra dagar kan hon sova flera timmar mellan målen.

* Oftast somnar hon för natten mellan åtta och nio, ibland senare beroende på när hon åt senast.

* Hon vaknar någon gång under natten och då blir det oftast blöjbyte och sen somnar vi om i våran säng.

Börjar längta efter att få hem matstolen till henne nu, så hon kan sitta i den med lite leksaker på bordet medans man kanske lagar mat eller pysslar med annat. Känns som hon skulle tycka det vara kul att komma upp i våran höjd och sitta med vid köksbordet när vi äter. Börjar längta efter testa smakisar på henne, se hennes reaktion på andra smaker än ersättningen. Med dom stora har jag haft mer bråttom, jag började nog redan när dom var 3 - 3½ månad, även om jag längtar att inviga henne i matvärlden så ska jag låta henne bli fyra månader. Tror det blir lättare att pyssla med det då jag är hemma, tänkte vara duktig och göra egen mat också, burkmaten är ju smidig när man har ont om tid eller är borta.

Får försöka blogga lite snabbt, Emelia har börjat knorra lite där hon sitter i babysitern. Hon börjar nog bli hungrig och vill ha lite mat snart kan jag tänka mig. Har varit skönt med ledigt idag, trots att det regnat i stort sett hela dagen...och inte lite heller, vilka skurar det kommit emellanåt. Vatten över hela gatan och grannens stackars katt satt vid deras dörr och tittade sorgset mot handtaget men ingen som kom och öppnade. Tyckte så synd om den, den var säkert både blöt och frusen. Nu hoppas jag dom kommit hem och släppt in den, den är ofta ute när dom inte är hemma om dagarna...stackars kissemissen.

Jag har förmodligen en nerv i kläm mellan skuldrorna, känner mig lite öm och stel. Kanske därför jag har ont i huvudet också, går och spänner mig när jag försöker räta på överkroppen. Ska ta en varm dusch sen och se om Rickard kan massera lite så kanske det släpper. Vill ju kunna jobba obehindrat dom sista passen den här veckan. Nä, dags att fixa en flaska till den lilla innan hon blir alltför ilsken på mig, även om hon just nu snackar lite ballongen igen   

Omkring tre månader så kan ens bebis bli lite reserverad mot ansikten han/hon inte sett på ett tag. Det här har jag märkt på Emelia dom senaste gångerna vi träffat någon hon inte sett på ett tag. Hon blir helt förvivlad så då är det bäst att hon får vara hos mig eller Rickard tills det går över vilket det gör efter en liten stund. Igår när jag jobbade hade tydligen farmor och farfar varit här (Emelias alltså) Farfar har ännu inte hållt henne och vill inte göra det heller, har förstått att det var likadant med Emelias kusiner, det var först när dom var runt året han ville ha dom. Igår så hade han kommit in, varit jätteglad och hälast på Emelia och hon blev superledsen. När hon sen satt hos Rickard så hade han stuckit fram huvudet och hälsat igen så hon hade ryckt till och blivit ledsen igen, stackars liten och stackars farfar som bara ville vara snäll.