Jag hann nog inte mer än skriva klart inlägget igår så vaknade Lillskiten, hon hann vakna till lite för mycket och bli ledsen så hon fick komma upp. Hon satt i soffan och gnodde sig ögonen...så trött. Tog henne i famnen och hon somnade snart till så pass hårt att hon t o m släppte nappen. Satt kvar en stund och la sen tillbaka henne i spjälsängen och tassade ut. Efter det sov hon resten av natten i sin egen säng, så skönt både för henne och oss för hon måste ju också tycka/känna att det blir varmt och trångt i våran säng så som hon fäktar och lever i sängen.

Nu sover hon en liten förmiddagslur och när hon vaknar börjar det dra ihop sig att fixa och ordna allt inför eftermiddagen. Mamma kommer väl om någon timme kanske så hon hinner träffa Emelia innan vi ska åka. Kristoffer ska på kalas så han ska också göra sig lite fin. Skötväskan ska packas med diverse barnsaker och jag ska klämma ner mig i strumpbyxor. Har lånat en klänning av Karin, så jag var köpte mig ett par som ska hålla in lite runt mage och rumpparti. Är ingen klänning/kjolmänniska så jag lär väl känna mig lite obekväm till en början.

Börjar få en liten klump i magen av att lämna iväg Emelia, det är en skitjobbig känsla. Jag är så van att alltid ha med mig henne var jag än går så det kommer kännas som det fattas en del. Men det är nyttigt för oss båda, något vi måste gå igenom tids nog. Det som är värst är om hon skulle bli ledsen redan när vi går, hon har ju ingen uppfattning om tid så frågan är hon känner sig den tiden vi är borta. Nä, måste nog stålsätta mig och inte visa om mitt hjärta går i tusen bitar, då blir det jobbigare för både henne och mig    

Larvig? Ja kanske, men då får jag väl vara det