Jag börjar redan sakna mina stora   

Det känns så tomt utan dom. 

På tisdag har jag lite planer för dom, så jag måste nog se till att dom inte bestämmer med kompisar den dagen. 

Har precis lagt en tröttis, hoppas och tror att hon somnar utan vidare knöl ikväll. Dom två senaste nätterna har hon även sovit utan avbrott i egen säng. Hon har lärt sig något nytt idag....att rymma   Står altandörren öppen som den oftast gör nu så vänder hon ryggen till och hasar ner på rumpan och sen sticker hon

Tur att hon inte är så supersnabb och hinner alltför lång innan jag kommer i fatt. Sen är det ju bara rakt ut i trädgården så hon är ju inte i någon större fara. Men det jag inte förstår är hur hon på bara händer och knän inte får stickor i sig eller sticker sig på tistlarna som växer på altanbrädorna och i gräset. Hon kan skövla rätt över utan att reagera. Visserligen har hon små små röda utslag som säkert kommer ifrån dom. Men att hon inte reagerar på att det gör ont för det gör det ju eller är det bara en annan som är larvig?

Gungat har vi gjort idag, först blev hon lite rädd men det var nog för hög fart. Jag såg på henne hur hon spände sig och blev röd i ansiktet innan gråten kom. Tänk bara själv hur det känns att åka nerför i en berg och dalbana.....det kan hissna rätt rejält. Men efter en stund och med mindre fart gick det super och hon trivdes riktigt bra i gungan. Hon sparkade även med benen som om hon försökte få upp farten igen.