Har gått två vändor till och från dagis och så en avstickare till tandläkaren med Isabella, det kommer bli många steg i veckan med tanke på att varje vända tar ca 1 timme inkl av och påklädningen på dagis. Nu har jag börjat fundera i banor som att jag kanske borde rusta upp cykeln och investera i en barnsadel och hjälm så går det ju lite fortare. Tror Emelia skulle gilla det mer än jag då jag inte är ett större fan av cykling. Jag hade ju barnsadel på min cykel men den monterade vi bort lagom tills vi flyttade....innan jag visste att jag var gravid, vilket smartskaft va?

Idag gick lämningen jättebra, inga tårar alls.....jippie. Hon sträckte upp armarna mot Camilla och sen vinkade vi hejdå. Inga tårar efteråt heller utan allt hade varit jättebra. Måste säga att det var väldigt skönt men jag blev så förvånad. Blir spännande att se hur det går imorron. På dagis hade dom målat med vattenfärger tror jag, dom hade gjort handavtryck så det fanns färgrester kvar under Emelias naglar. 

Besöket hos tandläkaren med Isabella var avklarat på 10 minuter, bara en röntgenbild och sen koll av tandspeialist om hon ska få tandställning. Men det verkar inte så än i alla fall utan det kommer en ny kallelse nästa år. Isabella fortsatte till skolan och jag hem med Emelia som somnade i vagnen där hon fortfarande sover. Eftermiddagen får vi spendera ensamma hon och jag. Isabella har dans och åker till den efter skolan och Kristoffer skulle hänga med en kompis hem. Blir att vara inne i höstvädret, har nog fått luft så det räcker idag. 

Studiedag idag så inget dagis för Emelia eller skola för dom stora. Isabella har sovit över hos en kompis inatt så Kristoffer sov i vårat rum. Idag fyller Rickard år, men kalas för honom tar vi i slutet av oktober när Isabella och jag har födelsedagar att fira. Dessutom firade vi ju i lördags så present från mig får han vara utan   

Lämningen igår var ledsam den också, jobbigt att se henne så ledsen och själv visa att man är glad. Men det gick snabbt över och när jag hämtade var allt bra. Då satt hon i sandlådan som värsta Michelingubben i alla dessa regnkläder och västen dom har på sig ute. Hon hade sand runt hela munnen....mmmmm yummie     Hon fick en flaska välling när vi kom hem, hon var både trött och hungrig så det fick gå snabbt. Sen tog det inte lång stund innan hon somnade och sov tills båda barnen dundrade in efter skolan. Nu har vi en vecka med lite mer liv i huset   

Grattis Älskling på födelsedagen     

Ja kanske inte i just den bemärkelsen men i väntan på att R ska komma hem. Han stack iväg till jobbet för flera timmar sen och har inte kommit hem än. Han ringde nyss och det tar lite tid det han håller på med och han var färdig att ge upp. Det börjar bli dags att få mat i magen och han ska handla på vägen hem. Potatisen är skalad i väntan på att bli kokt och mosad. Blev sugen på gratinerad falukorv och potatismos men har ingen korv hemma så det får han handla. Hoppas det inte dröjer allt för lång tid till.

Gårkvällen var väldigt trevlig, trots att vi var ganska trötta innan vi kom iväg....båda två slocknade på soffan. Vi fick trots att vi inte bokat bord på Ghingis. Deras Mongoliska buffe är fantastisk och man kan själv välja det man vill ha istället för att önska att vissa saker fanns med i just den rätten. Det var på Ghingis vi hade våran första dejt för snart fyra år sen. Men då låg det på ett annat ställe i stan och hette Ghingis Kahn. Men det var precis samma koncept och lika gott då. Vi tog bara varistt glas vin istället för en hel flaska. Jag dricker ändå oftast bara ett glas så det var onödiga pengar tyckte vi. Det blev även en cider till Rickard och cola till mig efter det. Gud så mätta vi blev så det var skönt att komma ut och röra lite på sig. Trots mitten av september så var det flera ställen som fortfarande hade sina uteserveringar öppna och det var folk som satt ute och hade det trevligt.

Vi tog nästa tåg hem så det blev inte så sent. Ringde även pappa och berättade vad vi gjort. Dom har ju inte fb så det vore inte så kul att höra det bakvägen kanske. På stationen bevittande vi en mamma som inte borde ha sina barn kvar. Fy som hon skrek på dom, speciellt den minsta som sprang lite vind för våg. Dom var psykfall och patienter och hon hotade med polisen och skrek åt dom att lämna henne ifred. Hon skrek verkligen och många reagerade nog med fasa. Men ingen vågade ju inte göra något och tills lut gick vi ut....R ville inte göra sig olycklig som han sa. Man kanske borde ringt polisen, för frågan är ju vad som hände sen, hon kan inte mått bra för så som hon gapade och vad hon sa åt sina barn....så gör man bara inte. 

För Emelia har det gått jättebra hos farmor och farfar, hon kom hem vid 9 imorse då farmor skulle iväg och spela bowling och farfar vidare ner till Torpet för att kolla till det efter stormbyarna tidigare i veckan.

*Tack så jättemycket för hjälpen med våra lilla Hulligan Älskling*

Skönt med lördag och slippa passa tider till dagis. Det har blivit lite gråt vid lämningen men det hör till, annars vore det väl konstigt. När jag sen hämtar blir hon så glad av att se mig. Men jag får försöka låta bli att säga Ska vi säga hej då för då blir hon orolig och tror att jag ska lämna henne igen. Men det är ju till fröknarna och kompisarna vi ska säga hej då. 

Idag händer det roliga saker, vi började dagen med att förlova oss   Fan vad svårt det har varit att hålla tyst om det. Vi var och beställde ringar för nästan tre veckor sen så det är ju ett tag. Varför just idag den 17 har egentligen ingen större betydelse, utan vi tyckte det passade in bra. Båda Rickard´s föräldrar fyller datum 17 och så även Isabella....blir lätt att komma ihåg   

Det typiska när man vill hålla hemligt är att stöta på någon man känner i samband med hämtning av ringar, vilket vi såklart gjorde. Så jag har nog en kompis som förstått vad vi haft i görningen men vi kom överens om att glömma bort att vi stött på varann i butiken   

Om någon timme ska vi sätta oss i bilen och åka till Motala och Rickards föräldrar för lite lunch. sen lämnar vi Emelia för övernattning och Rickard och jag ska åka hem, fixa till oss och sen ta tåget in till Linköping. Där blir det mat ute och kanske bio. Vi får se vad vi hinner och orkar innnan tröttheten slår till....småbarnsföräldrar som vi är    Jag hoppas det kommer gå bra för Emelia hos farmor och farfar, det är ju första gången hon ska sova borta. Men det är nog mest jag som är lite orolig och larvig, har svårt att släppa min älskade bebis

Nu måste jag fixa till mig lite och packa skötväskan, lägger in en bild på våra fina ringar i ett senare inlägg. 

Idag blir det andra dagistider för Emelia, jag ska jobba kvällspass så hon ska till Kotten lagom till mellis idag och så ska Rickard hämta. Vad jag ska göra från 14.30 och en timme framåt vet jag inte, går väl och sätter mig i fikarummet på jobbet och tar en kaffe. 

Vi skulle ju kunna passa på att gå till Öf men jag har ett par samtal jag måste ringa och annat att fixa. Det blir även så lång dag hemifrån för både mig och LillSkrutt. Men imorron ska vi gå, då är det på eftermiddagen. Om jag nu inte får jobba imorron också vill säga. 

Då var man officiellt tillgänglig på arbetsmarknaden igen då, bara att fortsätta fylla i blanketter och ordna papper som ska skickas in. Men först måste jag ringa Kommunal och kolla vilken av anmälningarna jag ska skicka in....Års eller Ny. Så för att gardera mig har jag gjort en av varje. Så får jag vänta på intyg från FK ang föräldraledigheten och så ska jag fixa arbetsgivarintyg. Bättre att skicka in för mycket än inget alls, för då tar det bara tid. 

Lämningen idag var inte så kul :( Det gick bra först, hon gick in till lådan med stora legoklossar och började leka lite. Jag lämnade papper och sa sen hej då. Då kom hon efter och blev ledsen, inte förtvivlat utan mer i protest. Hon tystnade snabbt och fick sin gosefilt såg jag. jag ringde och kollade och då satt hon i knät på en personal och lyssnade på saga tror jag. Hon har visst varit lite ledsen till och från men hon kan ha varit trött också. Hoppas på lättare lämning imorron för min lilla Skrutta