Ungarna har sportlov denna vecka, vilket betyder att jag får stå ut med dom och deras kärleksfulla tjaffs hela dagarna    Nävars det är inte så farligt, det kan nog vara värre. Jag har haft Emelia på dagis idag och suttit av dom timmarna på cafét igen medans dom stora var själva hemma. På eftermiddagen har jag bakat egna semlor, som vi efter en stund i lekparken bjöd Jenny med Line och Elisabeth med Gabriel på. Väldigt goda blev dom med vaniljkräm istället för mandelmassa i. Tyvärr är jag dålig på att ta fram kameran, få se om jag kan orka lägga in en mobilbild....en suddig sådan. 

Emelia har varit så trög i magen under eftermiddagen, fy så hon har kämpat för att bajsa, hon grät hjärtskärande varje gång det tryckte på. Inte så lätt att hjälpa henne när hon är rädd och ledsen. Men till slut så efter en riktig pärs så kom det. Till kvällen fick hon lite katrinplommonpuré på gröten så jag hoppas det får magen i balans *Tack Jenny för burken* Älskade unge, vad det känns jobbigt när du har det tufft  

Imorron ska vi gå till ÖF, så Emelia får vara ledig från dagis. Även på torsdag, då ska vi till Linköping och besöka optikern för min del + äta lunch någonstans med mamma/mormor.  Snön håller ju på att smälta bort så det blir nog ingen direkt vinteraktivitet. Dessutom jobbar Rickard udda tider så vi får se om det blir något annat kul.

Men i slutet av mars har vi skojiga saker på gång, då blir det släktfejd i bowling igen...

Bilder från oktober/november 2010 då vi spelade sist, ungarna har växt lite *s*

(Klicka för större format)  

Som vanligt på söndagar har Rickard åkt till lekstugan i Motala, för att flyga med modellplan så Emelia och jag har solotid. Hon kollar Händinge Manny och äter russin ur äggkopp. Jag ska kolla Gudtjänsten vid 10tiden, det är filmat i Östra Tollstad några km härifrån så det ska bli kul att se några kända ansikten. 

Igår var jag på Me & I visning, blev lite mer köpt än jag tänkt mig men det var svårt att inte låta bli. Det blev topp, tunika, klänning och byxor till Emelia och så en t-shirt till Kristoffer. Fanns mycket snyggt och matchningsbara kläder. Man kan som tur är dela upp betalningen på 12 månader så vi kan ta det i två eller tre omgångar.....annars hade det inte gått. Sen händer det väldigt sällan att jag köper nytt till Emelia eftersom hon får ärva en hel del så. Hoppas bara inte Isabella blir ledsen att hon inte fick något, fanns snyggt till vuxna också men svårt att veta vad hon gillar.  Jag vann även ett paket servetter (gröna med vita moln) på min beställning.

Efter en trevlig stund med gott fika åkte vi till Motala för en trevlig eftermiddag och god mat med svärisarna. Mozzarellafylld köttfärslimpa inlindad i bacon, kokt potatis och så god sås. Emelia åt potatis och sås tills det rann ur öronen på henne, jösses hon måste varit proppmätt. Till efterrätt blev det äpplepaj och vaniljvisp   Behöver jag nämna att magen stog i fyra hörn och en snibb efter allt gott? Det blev rätt sent (ur Emelias sovtiders synpunkt) så hon somnade i bilen på vägen. Var tvugna att stanna och handla lite frukostsaker på vägen hem så då piggnade hon till och sprang omkring i ett nästan tomt CityGross. 

Välling ville hon ha sa hon men tog en klunk och höll på att kräkas så hon var nog ganska mätt fortfarande. Det fick bli saga och sängen istället, tog lite tid innan hon somnade. Kollade klart på Mello, det blev ramaskri av Ranelids inröstning rakt in i finalen. Det var inte kvällens bästa låt men heller inte sämsta. Dessutom är det ju final och någon ska väl komma sist där också. Jag väntar lite med att välja min favorit. Minns knappt vilka som gått vidare tidigare   

Nu måste jag fixa lite frukost till mig, magen kurrar..... 

Godnatt för den lilla Huliganen, hon sov inte så länge efter dagis idag så hon har varit trött nästan hela eftermiddagen. Ändå la jag henne en stund till efter någon timme men inte skulle hon somna.....envis värre. Hon skulle prompt släcka sin fönsterlampa nu ikväll, men det verkar gå bra med bara ett litet spöke som nattljus. Antar att hon är så pass stor att hon kan säga till om hon blir mörkrädd. Hon kan säga både tända och släcka så det borde inte vara något problem.

Hennes ordförråd har växt något enormt och man hinner knappt med i alla nya ord. Hon härmar efter direkt, men inte svärord än så länge och dom kan ju dugga tätt här. Än så länge har hon inte börjat sätta ihop meningar förutom någon enstaka gång. Men det kommer nog när som helst, det går att konversera med henne och det är huvudsaken. Hon är lite rolig för förut har hon sagt näe om sånt hon inte vill.....nu är det noo, låter helfestligt. Sen är det inte ja om det hon vill utan mmm i gullig pipig röst. Hon har även fått sina hörntänder, tror det är 3 stycken än så länge. Det är svårt att få titta ordentligt och tandborstningen har gått sådär.....hon har varit och är säkert än ganska öm i tandköttet. Men som jag känner så är det bättre med lite än inget. 

Hon vill gärna följa med upp på övervåningen och klarar av att ta sig både upp och ner utan problem, men grindarna får vara kvar ett tag till annars lär hon vara där i ett och klättra och man vill ju gärna ha uppsikt när hon klättrar. Hon klättrar även upp på pallen och försöker komma upp på stolar, det lyckas hon med ibland så där får man också passa för hon har trillat av pallen ett par gånger....lätt att trampa utanför. 

Varje morron när vi går till dagis vill hon gärna gå själv en bit och även hjälpa till att dra vagnen. kan tänka mig att hon kommer tycka om att dra dockvagnen ute senare i vår. På dagis verkar hon trivas så bra, det är inget att lämna henne längre och det är knappt så hon vinkar....det finns så mycket annat att titta på. Fick höra idag att hon är en liten buse och att hon skrattar så hjärtligt när personalen busar med henne. Jätteskönt att se och höra. 

Finns nog en hel del att skriva om men då tröttar jag ut mina läsare så vi sparar det till en annan gång   

Som jag trodde så har det inte blivit något mer kräk idag, hon har varit en pigg och glad tjej hela dagen. Sen tar det ju ett tag att slappna av, bara väntar på att hon ska må illa igen....jobbigt läge. Pratade med dom på dagis och hon var välkommen imorrn om det inte blev något mer. Vi tog även en kort promenad förut och postade ett A-kasakort, skönt att få lite luft. Ikväll har hon badat igen, fått välling och en godnattsaga. Det är tyst och lugnt så hon somnar nog ganska snabbt hoppas jag. Ska se Lyxfällan om en halvtimme, sen blir det kanske sängen tidigt ikväll.....vet ju hur det brukar bli med det   

Du behöver (6 pers):

6 halvor hönökaka
4 dl crème fraiche (lätt crème fraiche blir lätt rinnig)
Purjolök efter önskad mängd
1 röd paprika
Rökt skinka efter önskad mängd (receptet sa 120 gram men jag tog en mängd som kändes bra)
3-4 dl riven ost 

Ev tomater

Gör så här:

* Strimla purjolöken och paprika i mindre bitar

* Fräs i en stekpanna och krydda med peppar
* Blanda med creme fraiché och strimlad skinka
* Lägg upp två halvor på en plåt
* Lägg hälften av fyllningen på första lagret och ev tomatskivor och lite riven ost (annars bara fyllningen)
* Lägg på två halvor till och bre på resten av fyllningen, ev tomatskivor och lite riven ost
* Lägg på dom sista två halvorna, tomathalvor och riven ost

* Grädda i 10 min på 200 grader

Tyckte det kändes lite med en hel smörgåstårta till oss fem men vi fick halva över så den frös jag in

Smaklig Spis!

Dagen började ju trevligt *not*

Fy vad jag har kräkfobi.......finns det någon hjälp mot den tro, för att själv vara nära och spy när man ska ta hand om ett stackars barn är inte kul. Nu rullar tvättmaskinen och Emelia är avbadad och fin. Jag misstänker att det bara var hosta som gjorde henne illamående men det får bli en hemmadag.....ifall att. Vi får rådfråga på dagis vad dom säger om imorron. Nu är hon pigg i allafall, bara mamman som känner sig smått åksjuk   

För mig räcker det liksom bara att läsa orden Kräk och Magsjuka för det ska knipa i min mage och jag blir rädd att vi ska drabbas av det. Att ha det själv går bra även om det är jobbigt, men ta hand om barnen är en riktig pärs och jag är totalt kräkfärdig själv. Som tur är *peppar, peppar* brukar vi klara oss från dom men man ska väl aldrig säga aldrig   

   Gud så irriterad jag blir på Picasa, att få polaroidbilderna till recepten bra var lättare i Picnick. Svårt att få till den vita bakgrunden utan koder och texten ska vi inte prata om....när jag lagt den där jag vill ha den och klickar verkställ, ja då flyttar sig fanskapet, ursäkta men jag är trött och sur. Kommer sakna Picnick......Hjälp, någon som vet ett annt sätt??? Jag är nog perfektionist, vill att det ska se snyggt och bra ut......inte som i detta nya recept, eller är det bara jag som ser att det är svagt, svagt rosa bakom och inte vitt....som det bör vara. Fan jävla skitprogram  

Blev i allafall glad på dagis idag, lämningen gick super trots ett långt avbrott igen. Och när jag hämtade hängde två fina Alla Hjärtans Dag alster på Emelias plats. Trots att det är tredje barnet så är det lika roligt och speciellt varje gång det hänger något pysslat på hyllan. Om vi nu bortser från att det ena kortet i collaget lutar och bilderna blev ganska små  (jävla skitprogram     )  så såg dom ut så här

Veckan med dom stora försvann i rasande fart som vanligt och i helgen har jag knappt fått ha min dator i fred, men nu så....äntligen   Den dator barnen delar på åkte ut i ilska i torsdags när det var turbulent här. Nu står det en annan som den gamla ändä skulle bytas ut mot. Så i helgen har ungarna fått ha min bärbara att dela på med resultatet att det nästan blev bråk om den. 

Idag har vi varit på massage, gick så där med en rörlig Emelia men fick ändå med mig lite myskänsla och en hel massa papper om både massagen och sånt runtomkring som ramsor och information. Efter det blev det sångstund, fika och hand/fotavtryck.

När vi skulle gå hem så fick jag hjärtat i halsgropen och där satt det ett bra tag. Emelia stod medd overall och skor ca ½ meter från stentrappan ner och bakom henne står en kompis lilla dotter. Jag ska precis resa mig upp och säga åt E att stanna när flickan puttar till henne (svårt att avgöra om det var med avsikt eller inte) Jag ser hur E sätter sig på knä och sen framåt på mage så hon hamnade ner i trappan ca två steg. Jag bara skrek (av rädsla mest) för hon kunde ju slagit sig ordentligt. Och så rädd Emelia blev   Sa ifrån på skarpen att så gör man inte, stackarn blev ju jätteledsen. Det tog en stund innan kompisen (mamman) kom, förklarade vad som hänt och att jag blev så jäkla rädd. Försökte även förklara varför jag skrek åt henne och bad om förlåtelse, ville inte att hon skulle må dåligt hon också. Som tur var så gick det ju bra (Tack vinterkläder) men jag hann se framför mig hur hon skulle rulla nerför och slå halvt ihjäl sig. Flashback Kristoffer med andra ord när han kröp utför trappan i Exets och mitt hus, det var en hemsk upplevelse även om det gick bra då också.

Nu ska vi lämna saker till barnen......