Är så nöjd med mobilappen, korten man lägger in blir dock ganska stora så dom går jag in och minskar ner när jag har tillgång till datorn. 

Igår var vi ju på landet nästan hela dan, skönt att få komma hemifrån och andas lite frisk luft. I tisdags var ju vädret sådär så det blev mest en innedag. Vi fick grillat till lunch och glass med jordgubbar till efterrätt....så gott så. Vi spelade även ett parti trädgårdsyatzy, det tog en stund eftersom vi var fem stycken som skulle jaga stora trätärningar över halva gräsmattan. Lägg sen till den lilla "Josso" som alltid vill vara med och hjälpa till. Fikat satt vi utomhus med och sen rullade både vi och bilen snart hemåt. Emelia somnade i bilen så henne var det bara att bära in i sängen där hon sovit nästan hela natten. Jag vaknade inatt av att jag i drömmen drog in luft så jag satte i halsen och vaknade av samma sak.....så jävla läskigt, kändes som jag skulle hosta ihjäl mig. I den vevan vaknade Emelia så hon kom över till oss och somnade om. 

Idag har jag legat rätt mycket på soffan, har ett öga som inte alls är min vän idag. Det har varit ilsket rött, nu är det nog bättre. Det gör ont och tåras för minsta lilla. Vet inte vad det beror på, kan ha skavt med linserna för mycket så det blivit en liten skada på hornhinnan. Så idag är det glasögon som gäller. Men nu börjar det bli bättre och jag har slängt in en maskin tvätt, plockat iordning i köket och börjat med mat till mig och dom stora. Rickard tog med sig Emelia till Torpet, dom skulle hämta husvagnen. Det är lite som ska fixas innan besiktningen och innan vi ska ta den till Vimmerby och Bullerby Cup.

Har även hört åska på håll, kan ju hoppas det inte åskar där Emelia är, hon verkar ha blivit skrämd ordentligt. Hon stod i dörren häromdan och såg att det var lite mulet. Hon sa att åskan kommer och jag svarade att det trodde jag inte. Då kom hon nästan gråtandes och ville upp i famnen. Senare på dan så var hon på väg in i sitt rum när det helt oväntat mullrade till. Kan ju säga som så att det var bara att släppa datorn och rusa upp för att möta en smått förtvivlad Emelia....så rädd. Vet inte varifrån det kommer, så mycket har det inte åskat i sommar så hon kan knappt ha hört den. Men vi får väl försöka ta det kallt nästa gång och tala om att det inte är farligt....men att man bör ha respekt. Det är ju inte bra om det etsar sig fast i henne och hon blir rädd resten av livet. 

Nu ska jag titta till maten och vila ögat från datorn en stund