Inget är ju som väntans tider sägs det och jag får nog vänta tills efter helgen på det däringa samtalet........orka   

Ingen kräksjuka i sikte så det känns skönt. Med även den här fredagen fick bli en vabdag. Emelia har låtit så tjock i halsen ett par mornar och imorse så var hon inte så pigg på att gå till dagis. Så trots att hon några timmar senare är rätt pigg och kanske inte alls så dålig stannade vi hemma. Så det är bara att avvakta och se vad det blir av hennes symptom. 

Igår vad det alla   ans dag, inget vi firar på något större vis. På Kotten var det dropinfika vid hämtning så jag fick stanna kvar på kaffe och god rulltårtsbakelse. Rulltårtan hade bl.a Emelia varit med och bakat häromdagen, smakade väldigt gott. På vägen hem stannade jag på macken och köpte vaniljhjärtan och en ask gelehjärtan. När Rickard kom hem hade han en ensam ros med lite längre skaft som han gav till Emelia. Han hade fått den på ica tydligen, där delade dom ut rosor till alla kunder. 

Idag hoppas jag på ett telefonsamtal, ett steg framåt på den väg vi just nu vandrar, lite pirr i magen och samtidigt en klump av lite oro.