You didn’t love her You just didn’t want to be alone

Or maybe, maybe she was good for your ego

Or,maybe, maybe she made you feel better about your miserable life

But you didn’t love her, because you don’t destroy the person that you love

Calliope Torres, Grey’s Anatomy

Den här morgonen. . .
ska jag le när jag ser ditt ansikte
och skratta när jag känner att jag vill gråta

Den här morgonen. . . 
ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig
och säga hur fint det blev

Den här morgonen. . .
ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig
och ta med dig ut till lekparken

Den här morgonen. . .
ska jag låta disken ligga kvar odiskad
och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet

Den här kvällen. . .
ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn
och sitta med dig på gården och blåsa bubblor

Den här kvällen. . .
ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt 
när du skriker och gråter efter glassbilen 
och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass

Den här kvällen. . .
ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp
eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor
och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att ta oss till McDonald´s 
och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna

Den här kvällen. . .
kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes
och hur mycket jag älskar dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stänka i badkaret
och lova att inte bli arg

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stanna uppe sent
medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor

Den här kvällen. . .
kommer jag att sitta nära dig i timmar
och missa mina favoritprogram på TV

Den här kvällen. . .
när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber
kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits

Jag kommer att tänka på de mammor och pappor
som letar efter sina försvunna barn,
de mammor och pappor som besöker sina barns gravar 
i stället för deras sovrum,
de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg
se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer

Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre.
Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . .
. . . utom en dag till

*Författare okänd*

Gårdagen fick lite ändrade planer, blev inget mer inspelat tvprogram och inte så mycket tvättat så det får jag väl ta igen efter det här inlägget. Jag och Emelia blev hämtade och bjudna på fika av Jessica och Fredrik. Efter det och handling körde vi hem till dom först. Sen hämtade jag och Fredrik Kristoffer, Isabella var hos en kompis. Vi blev kvar på mat, efterrätt och Mellomys. Sen sov vi över, kändes lite taskigt mot Bellisen men hon var okej med det. 

Tycker inte att det var rätt vinnare och hade bara Sverige fått bestämma så hade ju Yohio vunnit men nu ska även andra länder lägga sig i vilket bidrag vi skickar *sur* Jag kommer tjura i veckor och jag har svårt att tro att Robins låt kommer växa i mina öron, för mycket falsettsång och tjatig refräng. Men men, det är som det är så jag får väl tjura tills den 18/5 när det är dags för Eurovison i Malmö. Så nära men ändå så långt borta...maj månad, då har jag ju definitivt flyttat.

Nu är vi hemma igen förutom Kristoffer som gick till en kompis och Rickard som inte var hemma när vi kom hem. Får väl se hur det känns här sen, vi kan ju inte undvika varann resten av tiden här. Han har säkert saknat Emelia, han har ju knappt sett henne sen hans utbrott i onsdags. 

Jag hade lite bilder att föra över och lägga in från igår men jag kommer visst inte åt min NASdisk där allt sparas så jag får väl vänta. Måste ju visa hur söta Emelia och Melvin var igår, bästa vännerna   

Det är ju synd att ens inlägg ska innehålla tråkigheter men jag var tvungen att få ur mig lite, om det nu hjälpte. Jag har ju som sagt varit vaken ett tag, hunnit surfa lite, slängt in en maskin tvätt, ätit frukost och kollat det sista inspelade avsnittet av Arrow. Jag spelar in en hel del men sen blir det inte av att jag tittar. Så i veckan har jag nu avverkat tre avsnitt av Arrow,och två Lyxfällan. Kvar är tror det är tre avsnitt av Grey´s Anatomy. Ska försöka se ett eller två idag så jag kommer ikapp lite. Har jag inte sett ett avsnitt vill jag inte se det som kommer efter, därav blir det en hel massa att se ikapp.

Idag har jag också en del tvätt att ta hand om och så måste jag dra ett varv med Sixten Blixten, har en massa grus i hallen igen och jag blir tokig på det. Men jag orkade inte igår så jag sket helt enkelt i det. Var så trött efter arbetsveckan, har varit mycket spring mellan olika avdelningar. Det var även min sista arbetsdag igår, måste till Af på måndag och sen får vi se vad som händer. 

När jag hämtade Emelia igår så hade hon visst lite feber, hon känns lite varm idag också så jag ska ta och tempa henne sen. Blir en lugn dag, kanske bara går ut och tar lite bilder till 365 Foton om jag kan hitta några bra teman. Ev skulle jag träffa Jessica, vi träffades vid dagis igår men kände att vi inte riktigt hann prata klart. Få se hur det blir med den saken. Sen är det ju Mello ikväll, jag vet vem jag ska hoppas på vinner i allafall.....Yohio såklart. 

Underbart skönt med helg, att bara få ta allt i sin egen takt. Jag har varit vaken ett tag, det är inte så lätt att sova när det springs ut och in i ytterdörren. Men nu har han åkt hemifrån, vet inte vad han sysslar med idag för han kom hem sent igår och sa inte ens hej. Det gör han sällan när han kommer hem utan det är alltid jag som hälsar först. Att det ska vara så svårt att prata och reda ut problemen när dom dyker upp, verkar vara lättare att bara hålla käften. För inte fan kan det bara vara mitt fel alltihop? Jag börjar undra och nu finns den där klumpen av ångest där igen. Jag mår skit efter våra bråk och hans vredesutbrott. Jag kan ta att han inte bryr sig om dom stora, det är ju inte hans biologiska men jag tycker synd om Emelia. Nu sov hon visserligen igår men ändå, det går att ge henne en kram eller klapp på kinden ändå och viska hej. Men det är väl bara att låta honom tjura färdigt, snart kommer vi inte bo under samma tak, då hoppas jag på att jag slipper fler dagar av ångest och illamående, det får räcka nu. Jag har separerat förut, jag klarade det då så det gör jag igen, det är jag säker på. 

Fastän jag var galet trött imorse och det hade varit ruggigt skönt att stanna hemma så känns det nu bra att jag kom iväg. Men det är tråkigt, motigt och jobbigt att gå den långa vägen nu. Men det är nog mest för att jag vet att sen blir det inte ens halva vägen att gå utan kanske en 1/3 av vägen....ska bli så skönt. Hade jag vetat det jag vet idag, hur tråkigt det här sista halvåret skulle bli så hade jag ärligt talat tänkt till en extra gång innan jag köpte hus igen. Och nu menar jag inte bara den långa tråkiga vägen, för det är hela situationen som påverkat mitt mående. 

Det var inte heller världens trevligaste kväll här igår. Blev rent ut sagt förbannad och kallade väl inte Rickard för Älskling direkt. Emelia var ledsen och skrämd så jag la henne i våran säng och nattade henne där medans jag väntade på att Kristoffer skulle komma hem. Sen gick jag och la mig, somnade och sov rätt skönt fram tills väckningen imorse. Skönt att haft jobbet att fokusera på men det ligger under ytan hela tiden. 

Jag kan förstå på samma sätt varför det blev som det blev igår. Det är nog mycket stress och oro som ligger bakom. Tänk om vi inte får huset sålt t.ex, eller får ett underbud som kan vara svårt att acceptera. Rickard vet ju heller inte vart han ska ta vägen, inte bo kvar här i Mantorp i allafall. Vi får väl ta en dag i taget men jag önskar allt var klart redan och jag längtar efter att få påbörja mitt nya liv.

Jag längtar också efter små saker....som att orka och vilja städa hela lägenheten ordentligt med ajax eller såpa så det luktar gott. Nu är det bara tungt och jobbigt att göra all storstädning själv även om jag har tid. Men efter flytten kommer jag hinna hem och göra det dom timmar Emelia är på dagis och jag slipper fördriva tiden i Kyrkans Hus. Det kommer bli nära om jag vill gå dit med Emelia på öppna förskolan, behöver inte ens vagnen då jag kommer bo mittemot. Jag längtar efter att höra åskan komma in över orten med  öppen balkongdörr *knasigt va?*. Längtar efter att slippa bli irriterad över småsaker som jag ärligt talat kan bli men inte bryr mig om att uttala högt för det är bara löjligt att bråka om det och för vi bor två vuxna här. Jag kanske är knäpp eller egoistisk som känner att jag mår bra av att bo själv men det är så jag känner nu och känt många gånger när vi varit osams, att jag vill bo själv igen. Det var så jag kände efter separationen från Exet. Jag är kanske en person som ska bo själv och ha ett särboförhållande....jag vet inte. 

Även om vi blev osams igår och sa saker som var dumma så hoppas jag att vi kan fortsätta dom här veckorna i någorlunda bra stämning, för Emelias skull. Att Rickard och dom större numera knappt pratar med varann får jag försöka klara. Så får tiden utvisa hur relationen mellan dom blir efter flytten. Huvudsaken är att dom mår bra och det gör dom inte nu. 

Hade gärna legat kvar ett tag till under det varma täcket men hade svårt att somna om efter att Rickard slog igen dörrn kl: 4.30 imorse. Så nu börjar tröttheten komma ikapp, men det är ny arbetsdag, den näst sista så upp måste jag ju. Emelia sov fortfarande när jag påbörjade inlägget men börjar visst vakna till nu. Brukar bara väcka henne, byta blöja och dra på kläder + ytterkläderna och gå. Har sagt godmorgon till dom stora, lär nog få ropa ett par gånger till på Kristoffer så jag ser att han kommer upp innan vi måste gå. Isabella brukar fixa att vakna själv även om hon är trött, jag hör hennes väckarklocka däruppe. Om en halvtimme är det dags att påbörja promenaden till dagis och jobb, skönt att det är jsut ute, blir lite lättare då.....trots trötthet och lätt huvudvärk, men det går väl över hoppas jag.