Jag tävlar om två vårmössor från Smultronbarn Barnkläder hos Agnes!

I måndags var ju Jessica här, rätt var det var så ringde mobilen, ett nummer som visade sig vara från ortopeden. Dom hade fått en återbudstid som jag fick redan på tisdagen. Det löste sig bra, Rickard fick ledigt på förmiddagen och Emelia fick komma en stund tidigare till Kotten. Men på något sätt hade jag fått för mig att jag skulle till Motala så det var tur att jag kollade remissvaret innan.....det var ju US som gällde  

Väl där fick jag komma in till en läkare som undersökte mig och ställde samma frågor i stort sett som dom andra har gjort. Han ville sätta en kortisonspruta i slemsäcken så det fick han göra.....gör allt för att bli bra. Tog en fika medans den gjorde lite verkan och fick sen komma in igen. Lite mindre ont och lite lättare att lyfta armen rakt ut/uppåt. Så han tyckte jag skulle avvakta till helgen (nu då) och sen ringa min sjukgymnast så det ska jag göra på måndag.

Om det nu skulle bli bättre och jag kan börja träna lite lätt så kan dom om ett par månader gå in i axeln och koll hur det ser ut och ev göra rent om det behövs. Men om det blir bättre men sen stannar av eller går tillbaka så kan man nog inte göra så mycket.....då håller jag på att utveckla Frozen Shoulder. Det är inte riktigt där än eftersom jag kan vinkla underarmen utåt lite mer än vad som är vanligt vid den sjukdomen. Men hur det än blir så kommer det ta tid och jag får dras med detta ett tag framöver.......bara att bita ihop och se glad ut då. Visst finns det dom som har det värre så jag ska väl inte gnälla men det är psykiskt påfrestande, det är det. 

Jag har verkligen inte känt för att blogga på några dar, har knappt känt för någonting. Känns som kroppen suttit utanpå skinnet och lite av den känslan sitter kvar, det bara kryper i kroppen. Just nu retar Emelia Kristoffer som kollar ett inspelat faktaprogram om Costa Concordia   Försöker stänga öronen, kan inte lägga mig i allt. Isabella har sovit hos Julia inatt och Rickard kör Stockholm idag så det är bara vi tre hemma. Lär inte se mycket av varann någon av oss den här helgen känns det som. Kristoffer har fullt upp med fotbollscup i eftermiddag och kalas i morron förmiddag medans Rickard kör mer än halva dan idag och flyger halva dan imorron  Men kanske lika bra det så som jag känt mig dom sista dagarna, vet inte om det är en vårdepression eller daglig PMS. Det är jävligt jobbigt och känna att allt går på rutin eller rentav tvång, inget är roligt och jag vill bara gå och gömma mig. Lägg sen till att ha ont dygnet runt och känslan av det jag gör här hemma inte betyder ett skit. Blä så trött jag blir på allt men framför allt mig själv, det är en ond spiral att vara på hugget hela tiden......jag måste försöka ta mig ur den på något sätt men hur?