Det är ju synd att ens inlägg ska innehålla tråkigheter men jag var tvungen att få ur mig lite, om det nu hjälpte. Jag har ju som sagt varit vaken ett tag, hunnit surfa lite, slängt in en maskin tvätt, ätit frukost och kollat det sista inspelade avsnittet av Arrow. Jag spelar in en hel del men sen blir det inte av att jag tittar. Så i veckan har jag nu avverkat tre avsnitt av Arrow,och två Lyxfällan. Kvar är tror det är tre avsnitt av Grey´s Anatomy. Ska försöka se ett eller två idag så jag kommer ikapp lite. Har jag inte sett ett avsnitt vill jag inte se det som kommer efter, därav blir det en hel massa att se ikapp.

Idag har jag också en del tvätt att ta hand om och så måste jag dra ett varv med Sixten Blixten, har en massa grus i hallen igen och jag blir tokig på det. Men jag orkade inte igår så jag sket helt enkelt i det. Var så trött efter arbetsveckan, har varit mycket spring mellan olika avdelningar. Det var även min sista arbetsdag igår, måste till Af på måndag och sen får vi se vad som händer. 

När jag hämtade Emelia igår så hade hon visst lite feber, hon känns lite varm idag också så jag ska ta och tempa henne sen. Blir en lugn dag, kanske bara går ut och tar lite bilder till 365 Foton om jag kan hitta några bra teman. Ev skulle jag träffa Jessica, vi träffades vid dagis igår men kände att vi inte riktigt hann prata klart. Få se hur det blir med den saken. Sen är det ju Mello ikväll, jag vet vem jag ska hoppas på vinner i allafall.....Yohio såklart. 

Underbart skönt med helg, att bara få ta allt i sin egen takt. Jag har varit vaken ett tag, det är inte så lätt att sova när det springs ut och in i ytterdörren. Men nu har han åkt hemifrån, vet inte vad han sysslar med idag för han kom hem sent igår och sa inte ens hej. Det gör han sällan när han kommer hem utan det är alltid jag som hälsar först. Att det ska vara så svårt att prata och reda ut problemen när dom dyker upp, verkar vara lättare att bara hålla käften. För inte fan kan det bara vara mitt fel alltihop? Jag börjar undra och nu finns den där klumpen av ångest där igen. Jag mår skit efter våra bråk och hans vredesutbrott. Jag kan ta att han inte bryr sig om dom stora, det är ju inte hans biologiska men jag tycker synd om Emelia. Nu sov hon visserligen igår men ändå, det går att ge henne en kram eller klapp på kinden ändå och viska hej. Men det är väl bara att låta honom tjura färdigt, snart kommer vi inte bo under samma tak, då hoppas jag på att jag slipper fler dagar av ångest och illamående, det får räcka nu. Jag har separerat förut, jag klarade det då så det gör jag igen, det är jag säker på.